- Sista året! - Det har ni ju sagt förr! - Nej, det har vi inte.

Beslutet om att årets Krokstrandsfestival ska bli den sista fattades inom planeringsgruppen redan i januari månad. En konstruktiv diskussion där alla fick lyfta sina tankar om festivalens framtid, och ens egen roll i den, ägde rum. Vi stötte och blötte för och emot, men landade till slut i frågorna; kommer vår grupp att orka lägga den energi som festivalen kräver i framtiden? och Har vi de tids- och personalmässiga resurser som krävs?

Redan innan beslutet blev officiellt i april månad berättade jag för några om att detta skulle komma att bli det sista året. Både då och nu när alla kort ligger på borde får jag förvånansvärt mycket kommentarer om att vi ju säger att vi ska lägga ner varje år.

Det är här och nu vi ska försöka reda ut det här.

Vi säger Sista året!

Många svarar Det har ni ju sagt förr!

Nu svarar vi Nej, det har vi inte.

Såhär är det.

Vi har sagt att vi ska lägga ner Krokstrandsfestivalen en gång tidigare. Då gjorde vi det.

Nu säger vi det igen. Vi kommer att göra det.

Förra gången vi sa det var 2008. Festivalen vi då pratar om är Krokstrandsfestivalen Man Must Dance. Dagens festival heter enbart Krokstrandsfestivalen. Den nuvarande bygger visserligen vidare på den gamla, men det är en ny festival.

Vad som däremot är sant är att besluten om att fortsätta alltid har varit svårt att ta. Risken att vi precis har genomfört den sista Krokstrandsfestivalen har hängt över oss alla många gånger, men vi har aldrig sagt att den är det. Beslutet om en Krokstrandsfestival är stort. Det handlar om att en grupp upptagna unga människor ska vara beredda att binda upp sin tid och energi under 11 månader per år. Att bara kunna säga Klart vi fortsätter nästa år! hade givetvis varit fantastiskt, men beslutet är aldrig så lätt. Det har funnit en osäkerhet inför varje nytt år, men beslutet om en fortsättning har alltid tagits – fram tills i år. Vi har aldrig sagt att vi ska lägga ner, men vi har inte heller gett klartecken för en ny utan vidare.

2012 blir den sista Krokstrandsfestivalen. Vid mitt skägg, jag har aldrig sagt något sådant tidigare utan att hålla eller stå för det.

Vi säger också att det blir den sista Krokstrandsfestivalen någonsin. Hur kan vi veta det? Vad är det som säger att det inte dyker upp en ny om två år? Vem är så kaxig att de vågar säga att de kan se in i framtiden?

Att arrangera en festival i Krokstrand kräver och har alltid krävt ett stort lokalt engagemang. Det har alltid varit nyckeln och kärnan i festivalen. Utan de lokala resurserna är festivalen omöjlig. De resurserna fanns i tio års tid, mellan 1999-2008. I tio år drev de festivalen, sedan tyckte man att det räckte. 

Man ville ha en ledig sommar – semester.

När jag, mina vänner och mina syskon tog upp stafettpinnen 2010 tog vi också över ansvaret. I Krokstrand backade man upp oss, och man backar fortfarande upp oss, men initiativet och ansvaret har sedan tre år legat på en grupp människor mellan 17 och 28 år. Nu väljer vi, denna grupp, att avsluta. Med detta brinner också den sista delen av stubinen upp. 

En Krokstrandsfestival i framtiden är omöjlig därför att det, kort sagt, inte finns någon att lämna över till. Vi säger inte att vi kan se in i framtiden, och ingen vet vad som händer i då, men inom en 10-15 års period kan vi inte se hur en Krokstrandsfestival över huvud taget skulle kunna genomföras.

Därmed inte sagt att saker inte kommer att hända i framtiden!

Under tre års tid har vi skapat en grupp som byggt upp enorma kunskaper och erfarenheter. En grupp som älskar platsen Krokstrand och har mängder av idéer kring vad man kan göra där. För oss är det viktigt att påpeka att det inte finns någon sorg eller bitterhet i beslutet om nedläggning. Vi har gjort ett fantastiskt projekt, mot alla jävla odds, i snart tre års tid. Det ska vi alltid bära med oss. 

I gruppen finns istället en enorm pepp i nuläget – inför sista året och en sista festival, men kanske framförallt en nyfikenhet. Vad kommer nu att hända? Vad ska vi göra med all den energi som i tre års tid suttit uppbunden i Krokstrandsfestivalen? Vi bakom Krokstrandsfestivalen försvinner inte med den, och nya saker ska få växa ut. Vad det ska bli får växa fram ut idéer, tankar och lust. Det blir ingen festival, men kanske något annat, något nytt, något att bygga vidare på. Nu gör vi sista året – den sista och bästa Krokstrandsfestivalen någonsin. Det är vår plan. Sen får vi se.

Med varma hälsningar,

Joel Lind,

producent Krokstrandsfestivalen

Tusen idéer, fem tar form

Under påskhelgen drar jag med min nya familj till Krokstrand. Det är skönt att kunna koppla bort jobbet en liten stund och fokusera på drömprojektet Krokstrandsfestivalen. När man är här uppe är det lättare att föreställa sig projektet vi arbetar med. Allting tar form och börjar kännas närmare. Krokstrand vaknar efter vinterdvalan. Människor strömmar hit för att se till sina sommarstugor eller för att umgås med sina släktingar som bor kvar, vandra i naturen och fira påsk.

Vi ger oss ut på vandring bland stenbrott, träd och bäckar. Husen här är vackra och bara några få är övergivna. Vi följer dalgången över en gammal bro och når upp till Enerhogen. Här finns ett hus med en vacker trädgård, badtunnor och ett hägn med alpackor (besläktade med lamadjur)! Det är helt otroligt, vi stöter på fyra alpackor som verkar trivas bra där det går och betar. Krokstrands slutar aldrig att förvåna. Bara någon kilometer härifrån strosar några emuer runt som om det vore hur naturligt som helst.

Vi strövar vidare upp i en brant dalgång och kommer upp till en jättelik hålighet i den 30 meter höga bergsväggen där en liten grotta ligger. Miljön här får mig att tänka på Australien där jag för länge sedan fick se hissnande rödaktiga klippor och vattenfall, men här i norra Bohuslän är klipporna höga och vattnet sipprar ned längs klippkanterna. Naturen är påverkad av människan men påtagande vild.

Under vår vandring sprudlar vi av idéer. Landskapet och människorna här har alltid fungerat som enorm katalysator för kreativa idéer, ibland tokiga och svåra att genomföra ibland smarta och genomförbara, ibland väldigt små och enkla, ibland storslagna.
Jag vill här gestalta de idéer som dyker upp under denna vandring och några som är äldre:


Guidad vandring till
Enerhogens ekoprojekt och alpackor
Emuerna på Björneröd
Vattenfallet
Bunkrarna
Stenbrotten
Alla gamla fina hus
Manu Chau
Eftejam med Obsklassen och Manu Chau
The Pertenders (låtsasband av festivalarrangörer som skulle bli avknuffade av obsklassen)
Nordbohusländskt kultursamarbete
gemensam marknadsföring
artistutbyte
Utbyte med Galicien i nordvästra Spanien
Arrangörsresor till andra festivaler
Samarbete med kulturarrangörer i Östfold
Kulturhus i folkets hus
Ekologisk restaurang
Sommar och storhelgsspelningar
Plantskola för unga kulturarrangörer
Ekologiska odlingar
Ekoturism
Vandrarhem
Klättring
Paddling
Simskola
Kollektivhus
Möjlighet för unga att bo permanent/tillfälligt
Färja till Norge


Flera av mina idéer har fått ta form, form är smärtsamt men för mig nödvändigt. Att rikta fokus mot att faktiskt planera och slutföra ett projekt kräver sin tid. Ett problem är att det lätt dyker upp nya projekt som man måste slå bort så att man inte tappar de bollar man har i luften. I festivalgruppen har jag fått stöd med struktur, det har varit otroligt bra. Förvånansvärt många idéer har kunnat bli verklighet. Och vi har utvecklat system och struktur för att slutföra dem.

Det största mervärdet med genomförda (och halvgenomförda) projekt är de människor man möter och de relationer man skapar. Med festivalen har jag fått en ny kreativ familj, massor av nya vänner och stärkt gamla relationer. I Krokstrand känner jag mig som en i byn. När jag träffar andra besökare runt om i landet och i Norge har vi en gemensam erfarenhet av vänskap, gemenskap och kreativitet.

Festivalen har också kommit att betyda att jag har kunnat knyta massor av vänner hit som föreläsare, medarrangörer eller besökare. Krokstrandsfestivalen har blivit den perfekta mötesplatsen, en slags mittpunkt på året, mycket viktigare än nyårsafton och jul.

De tusen idéer och drömmar som skapats under festivalen finns kvar inför framtiden, jag vet att fem kommer att realiseras och skapa någonting nytt. Under tiden vill jag passa på att tacka alla som gemensamt jobbar just nu för att realisera våra gemensamma drömmar.

Sista dansen!

Fira den slutliga Krokstrandsfestivalen med oss!

Sedan 2010 har Krokstrandsfestivalen årligen arrangerats sista helgen i juli. På kajen vid undersköna Idefjorden har vi rest en festival som präglat, kantslitit och förgyllt våra liv. Vi har gjort en festival som verkligen behövs, en festival som erbjudit en unik plats för artister att agera på, en festival som uppskattats och älskats av oerhört många.

Det har också varit en festival som tagit tusentals ideella arbetstimmar i anspråk. En festival som brottats med ett tufft ekonomiskt läge. En festival som saknat det stöd från kommun och region som hade behövts.

Nu bjuder vi upp till en sista dans i Krokstrand. Vi ska göra en storslagen festival! Vi är glada och stolta över att ni varit med oss på den här resan, att ni peppat oss och kommit för att ta del av resultatet av 11 månaders stenhårt arbete.

Det här är alltså den sista Krokstrandsfestivalen. Det sa vi även 2008, vi vet. Steget från Man Must Dance till den nya festivalen var vare sig särskilt stort eller särskilt konstigt. Den här gången är vi eniga - det är dags att låta Krokstrandsfestivalen sova, på riktigt. Det kommer inte att arrangeras någon Krokstrandsfestival nästa år.

"Jag tvivlar starkt på att vi kommer se en Krokstrandsfestival igen inom de närmaste 15-20 åren, men troligen aldrig mer"
Joel Lind, producent Krokstrandsfestivalen

Beslutet fattades redan i januari månad, efter en konstruktiv diskussion i planeringsgruppen. Det saknas tid, stöd och resurser för att fortsätta efter 2012. Vi som arrangerar Krokstrandsfestivalen är alla unga människor och det händer mycket i våra liv, vilket förändrar förutsättningarna för att ideellt driva en festival.

Vi vill sluta medan vi har roligt och festivalen är som bäst. Visst kommer vi att sakna den, men det är också dags att gå vidare, göra nya saker - se vad som händer när energin som suttit uppbunden i festivalprojektet frigörs.

Det här är sista dansen. En rungande brakfest!
Vi har som alltid bokat in nya, spännande artister, men även några av våra mest älskade favoriter. Vi vill avsluta det här med dem. Och med er!

Av hela festivalhjärtat, Välkomna!

/Krokstrandsfestivalen