2012-07-28

Krokstrand - ett litet samhälle med mycket kraft

I Krokstrand har det alltid funnits envetna personer som vet att skapa stordåd genom organisera sig. Det blev tydligt under den kulturhistoriska vandringen genom byn på festivalfredagen. Karin Askberger, Krokstrandsbo sedan slutet av 1970-talet, inledde föreläsningen vid Folkets hus. Det byggdes med gemensamma krafter 1902, då Krokstrand var ett blomstrande samhälle. Stenbrytningen kom igång 1872 och ökade därefter år för år i takt med att allt fler flyttade hit i jakt på jobb. Men tillvaron som stenhuggare var inte enkel. I början jobbade alla var för sig och konkurrerade om samma beställningar, framförallt på gatsten. Arbetsvillkoren var tuffa, och om beställningarna uteblev fanns det helt enkelt inget jobb. Arbetarna såg behov av att organisera sig, och två fackföreningar bildades. Mötena hölls först utomhus men behovet av en samlingslokal växte. Genom trägen insamling lyckades man bygga det folkets hus som nu, dryga hundra år senare, fungerar som bland annat tangopalats och biograf.

Ett av de andra stoppen under vandringen är vid brackorna, arbetarbostäderna, nära Idefjordsvallen. Här bodde stenhuggarfamiljerna i små lägenheter med många barn, våta raggsockar hängandes i rader och potatisgrytorna ständigt puttrande. Stenbrytningen var på topp i slutet av 1920-talet men därefter gick det snabbt utför. Asfalten tog över som ytmaterial på vägar och arbetslösheten tömde Krokstrand på folk. Många hus stod tomma. Tills ett gäng stockholmare kom hit i slutet av 1970-talet. De hade tidigare bott i båtar på Östermalm men blev förälskade i Krokstrand och köpte de nedgångna brackorna billigt. ”De kallade oss båtflyktingar” säger Mia Öster, som kommit ut från sitt hus för att berätta. En del av de gamla i byn var tveksamma till nykomlingarna, hade svårt att förstå varför de flyttade hit när det var så svårt att hitta försörjning. ”En del trodde nog att vi var socialfall som kommunen ville bli av med” säger Mia. 

Det sista stoppet på vandringen är vid Magnusgårdens stenbrott alldeles intill festivalområdet. För Karin Askberger är det en symbol för idékraften i Krokstrand. Det har funnits mängder av visioner kring denna plats och området runt om. Flera av dem har blivit verklighet: Poesikvällar i brottet där isen glänser i skenet av marschaller och inte minst en festival som pågått i tretton år och lockat besökare från när och fjärran. Andra idéer, som att skapa en amfiteater i brottet med sittavsatser i granit, har inte kunnat förverkligas. Och i år är det sista året för festivalen.

 Men det betyder inte att idéerna tagit slut. Eller viljan att skapa tillsammans.

2012-07-26

Nu börjar det!



Torsdag eftermiddag och nu är festivalen igång!! Många kom redan igår men festivalområdet fylls hela tiden på av fler människor som slår upp sina tält, tar första doppet i Idefjorden och kramhälsar på vänner som också hittat hit.  Ett trumjam pågår på kajen och gypsypunkarna i Räfven röjer på gatan medan några akrobater latjar framför. På lilla scenen spelar The Preacher & the Bear. ”Det är svårt att inte bli förblindad av utsikten bakom er” säger sångerskan och blickar ut över vattnet och de böljande skogarna på den norska sidan. Ja, Krokstrand är en oerhört vacker plats. Och för många av oss är den starkt förknippad med festivalen. Som om livet i Krokstrand alltid vore så här – en lekplats full av skön musik och människor i olika åldrar. Riktigt så är det ju inte. Så nu gäller det att verkligen suga musten ur dessa festivaldagar – de sista!

2012-07-25

Våra sponsorer!

Krokstrandsfestivalen 2012 är stolta att presentera våra sponsorer. De är alla lokala företag med verksamhet förlagd i Krokstrand och övriga norra Bohuslän. Festivalen är djupt tacksam för deras bidrag och kan starkt rekomendera dem för olika typer av tjänster. Stöd oss, anlita våra sponsorer!

Ungdomsstöd Väst AB

"Ungdomsstöd Väst/ USV arbetar sedan 2008 med unga i Norra- Bohuslän 13-17 år, som upplever ett livssammanhang i kaos.
Vi som arbetar på USV är entusiastiska men har därutöver lång erfarenhet och god kompetens vad gäller psykosocialt arbete
Vår vision är att medverka till en förändring så att den unga på sikt kan leva i ett livssammanhang som upplevs som möjligt, hanterbart och livsbejakande. Vi arbetar påuppdrag av den unga och dennas familj, men i nära samarbete med den socialtjänst som beviljar biståndet. I vårt perspektiv är positiv förändring som mest möjlig om alla delar i den ungas system deltar och upplever att de är behövda med sin kompetens och sina erfarenheter. Det är vuxenvärldens ansvar att skapa ett utgångsläge som möjliggör för den unga att med stöd mobilisera ny kraft."

Kontakt:

UNGDOMSSTÖD VÄST AB
Riksvägen 80 A
457 32 Tanumshede
tele.jpg 0525 20209


http://www.ungdomsstod.se/

Thomas Sik Å Spik

Vi ligger på Björneröd Lövsäter och Thomas Sik Å Spik är en organisation inom området snickare i Strömstad.
Vi kom till 1995. Vi förstår oss på hantera trä och skapar för en bättre värld. Vi är en liten oganisation men med stor erfarenhet. Kontakta oss på Thomas Sik Å Spik redan idag!
Kontakt: 
Mobil:
070-670 22 05
Adress:
Björneröd Lövsäter 
452 93 Strömstad



http://www.118100.se/foretag/96686643/thomas-sik-a-spik

Dalens Diverse

Dalens Diverse i Strömstad är en byggfirma som utför det mesta inom bygg såsom ombyggnad, tillbyggnad mm

Välkommen att kontakta Dalens Diverse i Strömstad för mer information!

Kontakt:

Krokstrand Dalen 7452 93 Strömstad
 

http://www.lokaldelen.se/foretag/Str%C3%B6mstad/585028/Dalens+Diverse/#ixzz21eCR7ILM


Ingaras Vandrarhem


23km öster om Strömstad finner du detta vandrarhem med 30 sängplatser.
Stor samlingslokal med kokmöjligheter.
Nära till bad, fiske, vandringsleder och björnerödspiggen.
Idefjordsvallen med dess naturgräs finns redan spelklar i slutet på mars för dom som vill boka ett fotbolls läger.

Ingaras är ett billigt alternativ för dig, företaget, föreningen mfl.
Hos oss är även ungdomar välkomna!
Besök Krokstrand – Du kommer att återkomma

Kontakt:
Andreas
Telefon 0761144699
e-post info@ingaras.se


www.ingaras.se



Krokstrands Gräv

Krokstrands gräv är ett företag som utför schaktning med grävmaskin och snöröjning med traktor.


Kontakt: 
Krokstrand prästgården, 452 93 Strömstad0526-323 56



2012-07-24

Varför Norge?


Vissa frågar sig varför man ska envisas med att ta sig ända upp till Oslo för att affischera, vad kan det ge? Varför ska vi överhuvudtaget satsa på Norge? Norgesatsningen har varit en långsiktig strategi i planeringsgruppen för Krokstrandsfestivalen. Den har flera syften, framför allt vill vi skapa goda kontakter med likasinnade människor i Östfold. Band, arrangörer, publik och kommuner är alla intressanta samarbetspartners för oss eftersom de kan bidra till mångfalden i vår festival. Nya perspektiv, ny kultur och  en något annorlunda musiktradition kan bli något väldigt intressant när den möter vår i huvudsak Göteborgscentrerade publik. Visst har vi haft band från flera andra landsdelar och till och med andra länder, men Krokstrandsfestivalens största upptagningsområde har alltid varit Göteborg, mycket på grund av att flera av oss bor och har våra  kontaktnät där.
När man talar med de som växt upp i Strömstad och Tanum och varit intresserade av alternativ kultur, har nästan alla rest söderut i Sverige för att gå på spelningar och och arrangemang.
Norge, trots sin närhet, har varit outforskad mark, vad det gäller alternativ kultur. Ytterligare ett tungt argument är att Normmännen har mer pengar, vilket vi är i mycket stort behov av efter ett publikmässigt dåligt år 2011.

Vad gör vi då för att bredda vårt kontaktnät i Norge och nå norsk publik? Redan i september startade vi en arbetsgrupp med namnet Grenseganger Iddefjordden, vi diskuterade olika tänkbara norska sponsorer, transportmöjligheter från Halden till Krokstrand, vi hade till och med en plan på att arrangera en båt mellan Halden och Krokstrand, där vi skulle ha ölförsäljning och band (Obsklassen).

Vi har också tittat på flera intressanta norska band och artister till festivalen, bland annat Hallingdans från Halden, Ane Brun, Onkel Tuka och Gatas Parlament, vilket resulterade i två mycket intressanta bokningar till årets festival: Gatas Parlament och Disaster in the Universe. Det förstnämnda  är ett av nordens största hip-hop band och det andra är ett band som har goda chanser att bli stora inom några år.

Vi har  ökat  markandsföringen i Norge i år, och valt att satsa på att annonsera i Klassekampen som når cirka 60 000 läsare i Osloområdet. Därtill har vi har talat med flera kontakter i Oslo och Östfold och erbjudit mängdrabbat, spridrit 600 program och satt upp 150 affischer. Innan festivalen börjar hoppas vi hinna affischera även i Sarpsborg, Fredrikstad och givetvis Halden.

Sist men inte minst har vi bra kontakt med Haldens kommuns kulturnämnd och har i år erbjudit dem rabaterat pris för alla anställda inom Haldens kommun. Nu lägger vi ner festivalen, men vi tar med oss erfarenheter och kontaktnät från Norge och vi hoppas verkligen att vi får många Norska besökare i år.  

Grenseganger Iddefjorden genom Petter

Affischering i Oslo!


En vecka innan festivalens start bilade en liten grupp festivalarbetare upp till Oslo för att affischera och dela ut flyers. Vi började vid Töyen i östra Oslo, delade ut program och satte upp affischer i parker med sommarfestande norrmän och svenskar.  Sedan sicksackade vi mellan moskéer, kyrkor och hallalbutiker. Vi fick väldigt bra bemötande av folk, flera tog en hel dröse program och spred till sina vänner.

Vi fortsatte sedan till Grûnelykka som är lite grand som Göteborgs Majorna, lite bohemsikt med häftiga bygnader, små alternativa kaféer och trendiga mäniskor. Här fokuserade vi på att affischera mycket runt en park i mitten av Grûnelykka, för att inte sprida oss för mycket. Tempot var lugnt i den norska huvudstaden denna dag, och vi njöt av arkitektur och husfärger.

Ännu mer färgsprakande och vilt blev det när vi korsade Aakerelva och tog oss över till det ockuperade kulturhuset Hausmania, där vi fascinerades av innovativa guerillaodlingar, grafitti och fantasifullt målade hus. Vi fortsatte sedan ned mot Yungstorget där vi gjorde vår sista hårdsatsaning och satte upp affischer runt hela torget. VI pratade också med flera mäniskor på uteservingarna och det visade sig att en kvinna skulle till Krokstrand redan dagen efter.

När vi gick tillbaka till bilen var vi riktigt trötta men mycket nöjda. Vi avslutade vår Oslotur med att äta billig Kebab på Töyen och beundra våra egna affischer. De sista hundra meterna innan bilen stötte vi av en slump på två vänner från Norsk Råkk. Norsk Råkk har spelat skapunk på en av våra stödfester i Göteborg och de tog med sig en rejäl hög program och några affischer att dela ut bland vänner i Moss och Oslo. Vi var nöjda men trötta när vi åkte hem.

Petter, Maja och Malvine

2012-05-16

Möte / Krokstrand är vackert

5e maj var det möte på plats i byn. Det förbereddes för kvällens bäckpub och prommenerades i ett grönt Krokstrand. Det var hårt att åka tillbaka till storstan. Kameran hängde med!

Klicka för att se större bilder.

Känner ni igen er? Om 70 dagar är det inte lika ödsligt.

Bajs-Hanna blev MC-Hanna
Producent-Joel eldar i tunna
Farsan

2012-04-27

- Sista året!
- Det har ni ju sagt förr!
- Nej, det har vi inte.


Beslutet om att årets Krokstrandsfestival ska bli den sista fattades inom planeringsgruppen redan i januari månad. En konstruktiv diskussion där alla fick lyfta sina tankar om festivalens framtid, och ens egen roll i den, ägde rum. Vi stötte och blötte för och emot, men landade till slut i frågorna; kommer vår grupp att orka lägga den energi som festivalen kräver i framtiden? och Har vi de tids- och personalmässiga resurser som krävs?

Redan innan beslutet blev officiellt i april månad berättade jag för några om att detta skulle komma att bli det sista året. Både då och nu när alla kort ligger på borde får jag förvånansvärt mycket kommentarer om att vi ju säger att vi ska lägga ner varje år.

Det är här och nu vi ska försöka reda ut det här.
Vi säger Sista året!
Många svarar Det har ni ju sagt förr!
Nu svarar vi Nej, det har vi inte.

Såhär är det.
Vi har sagt att vi ska lägga ner Krokstrandsfestivalen en gång tidigare. Då gjorde vi det.
Nu säger vi det igen. Vi kommer att göra det.

Förra gången vi sa det var 2008. Festivalen vi då pratar om är Krokstrandsfestivalen Man Must Dance. Dagens festival heter enbart Krokstrandsfestivalen. Den nuvarande bygger visserligen vidare på den gamla, men det är en ny festival.

Vad som däremot är sant är att besluten om att fortsätta alltid har varit svårt att ta. Risken att vi precis har genomfört den sista Krokstrandsfestivalen har hängt över oss alla många gånger, men vi har aldrig sagt att den är det. Beslutet om en Krokstrandsfestival är stort. Det handlar om att en grupp upptagna unga människor ska vara beredda att binda upp sin tid och energi under 11 månader per år. Att bara kunna säga Klart vi fortsätter nästa år! hade givetvis varit fantastiskt, men beslutet är aldrig så lätt. Det har funnit en osäkerhet inför varje nytt år, men beslutet om en fortsättning har alltid tagits – fram tills i år. Vi har aldrig sagt att vi ska lägga ner, men vi har inte heller gett klartecken för en ny utan vidare.

2012 blir den sista Krokstrandsfestivalen. Vid mitt skägg, jag har aldrig sagt något sådant tidigare utan att hålla eller stå för det.


Vi säger också att det blir den sista Krokstrandsfestivalen någonsin. Hur kan vi veta det? Vad är det som säger att det inte dyker upp en ny om två år? Vem är så kaxig att de vågar säga att de kan se in i framtiden?

Att arrangera en festival i Krokstrand kräver och har alltid krävt ett stort lokalt engagemang. Det har alltid varit nyckeln och kärnan i festivalen. Utan de lokala resurserna är festivalen omöjlig. De resurserna fanns i tio års tid, mellan 1999-2008. I tio år drev de festivalen, sedan tyckte man att det räckte. 
Man ville ha en ledig sommar – semester.

När jag, mina vänner och mina syskon tog upp stafettpinnen 2010 tog vi också över ansvaret. I Krokstrand backade man upp oss, och man backar fortfarande upp oss, men initiativet och ansvaret har sedan tre år legat på en grupp människor mellan 17 och 28 år. Nu väljer vi, denna grupp, att avsluta. Med detta brinner också den sista delen av stubinen upp. 

En Krokstrandsfestival i framtiden är omöjlig därför att det, kort sagt, inte finns någon att lämna över till. Vi säger inte att vi kan se in i framtiden, och ingen vet vad som händer i då, men inom en 10-15 års period kan vi inte se hur en Krokstrandsfestival över huvud taget skulle kunna genomföras.


Därmed inte sagt att saker inte kommer att hända i framtiden!
Under tre års tid har vi skapat en grupp som byggt upp enorma kunskaper och erfarenheter. En grupp som älskar platsen Krokstrand och har mängder av idéer kring vad man kan göra där. För oss är det viktigt att påpeka att det inte finns någon sorg eller bitterhet i beslutet om nedläggning. Vi har gjort ett fantastiskt projekt, mot alla jävla odds, i snart tre års tid. Det ska vi alltid bära med oss. 

I gruppen finns istället en enorm pepp i nuläget – inför sista året och en sista festival, men kanske framförallt en nyfikenhet. Vad kommer nu att hända? Vad ska vi göra med all den energi som i tre års tid suttit uppbunden i Krokstrandsfestivalen? Vi bakom Krokstrandsfestivalen försvinner inte med den, och nya saker ska få växa ut. Vad det ska bli får växa fram ut idéer, tankar och lust. Det blir ingen festival, men kanske något annat, något nytt, något att bygga vidare på. Nu gör vi sista året – den sista och bästa Krokstrandsfestivalen någonsin. Det är vår plan. Sen får vi se.


Med varma hälsningar,
Joel Lind,
producent Krokstrandsfestivalen

2012-04-10

Tusen idéer, fem tar form

Under påskhelgen drar jag med min nya familj till Krokstrand. Det är skönt att kunna koppla bort jobbet en liten stund och fokusera på drömprojektet Krokstrandsfestivalen. När man är här uppe är det lättare att föreställa sig projektet vi arbetar med. Allting tar form och börjar kännas närmare. Krokstrand vaknar efter vinterdvalan. Människor strömmar hit för att se till sina sommarstugor eller för att umgås med sina släktingar som bor kvar, vandra i naturen och fira påsk.

Vi ger oss ut på vandring bland stenbrott, träd och bäckar. Husen här är vackra och bara några få är övergivna. Vi följer dalgången över en gammal bro och når upp till Enerhogen. Här finns ett hus med en vacker trädgård, badtunnor och ett hägn med alpackor (besläktade med lamadjur)! Det är helt otroligt, vi stöter på fyra alpackor som verkar trivas bra där det går och betar. Krokstrands slutar aldrig att förvåna. Bara någon kilometer härifrån strosar några emuer runt som om det vore hur naturligt som helst.

Vi strövar vidare upp i en brant dalgång och kommer upp till en jättelik hålighet i den 30 meter höga bergsväggen där en liten grotta ligger. Miljön här får mig att tänka på Australien där jag för länge sedan fick se hissnande rödaktiga klippor och vattenfall, men här i norra Bohuslän är klipporna höga och vattnet sipprar ned längs klippkanterna. Naturen är påverkad av människan men påtagande vild.

Under vår vandring sprudlar vi av idéer. Landskapet och människorna här har alltid fungerat som enorm katalysator för kreativa idéer, ibland tokiga och svåra att genomföra ibland smarta och genomförbara, ibland väldigt små och enkla, ibland storslagna.
Jag vill här gestalta de idéer som dyker upp under denna vandring och några som är äldre:


Guidad vandring till
Enerhogens ekoprojekt och alpackor
Emuerna på Björneröd
Vattenfallet
Bunkrarna
Stenbrotten
Alla gamla fina hus
Manu Chau
Eftejam med Obsklassen och Manu Chau
The Pertenders (låtsasband av festivalarrangörer som skulle bli avknuffade av obsklassen)
Nordbohusländskt kultursamarbete
gemensam marknadsföring
artistutbyte
Utbyte med Galicien i nordvästra Spanien
Arrangörsresor till andra festivaler
Samarbete med kulturarrangörer i Östfold
Kulturhus i folkets hus
Ekologisk restaurang
Sommar och storhelgsspelningar
Plantskola för unga kulturarrangörer
Ekologiska odlingar
Ekoturism
Vandrarhem
Klättring
Paddling
Simskola
Kollektivhus
Möjlighet för unga att bo permanent/tillfälligt
Färja till Norge


Flera av mina idéer har fått ta form, form är smärtsamt men för mig nödvändigt. Att rikta fokus mot att faktiskt planera och slutföra ett projekt kräver sin tid. Ett problem är att det lätt dyker upp nya projekt som man måste slå bort så att man inte tappar de bollar man har i luften. I festivalgruppen har jag fått stöd med struktur, det har varit otroligt bra. Förvånansvärt många idéer har kunnat bli verklighet. Och vi har utvecklat system och struktur för att slutföra dem.

Det största mervärdet med genomförda (och halvgenomförda) projekt är de människor man möter och de relationer man skapar. Med festivalen har jag fått en ny kreativ familj, massor av nya vänner och stärkt gamla relationer. I Krokstrand känner jag mig som en i byn. När jag träffar andra besökare runt om i landet och i Norge har vi en gemensam erfarenhet av vänskap, gemenskap och kreativitet.

Festivalen har också kommit att betyda att jag har kunnat knyta massor av vänner hit som föreläsare, medarrangörer eller besökare. Krokstrandsfestivalen har blivit den perfekta mötesplatsen, en slags mittpunkt på året, mycket viktigare än nyårsafton och jul.

De tusen idéer och drömmar som skapats under festivalen finns kvar inför framtiden, jag vet att fem kommer att realiseras och skapa någonting nytt. Under tiden vill jag passa på att tacka alla som gemensamt jobbar just nu för att realisera våra gemensamma drömmar.



2012-04-01

Sista dansen!

Fira den slutliga Krokstrandsfestivalen med oss!

Sedan 2010 har Krokstrandsfestivalen årligen arrangerats sista helgen i juli. På kajen vid undersköna Idefjorden har vi rest en festival som präglat, kantslitit och förgyllt våra liv. Vi har gjort en festival som verkligen behövs, en festival som erbjudit en unik plats för artister att agera på, en festival som uppskattats och älskats av oerhört många.

Det har också varit en festival som tagit tusentals ideella arbetstimmar i anspråk. En festival som brottats med ett tufft ekonomiskt läge. En festival som saknat det stöd från kommun och region som hade behövts.

Nu bjuder vi upp till en sista dans i Krokstrand. Vi ska göra en storslagen festival! Vi är glada och stolta över att ni varit med oss på den här resan, att ni peppat oss och kommit för att ta del av resultatet av 11 månaders stenhårt arbete.

Det här är alltså den sista Krokstrandsfestivalen. Det sa vi även 2008, vi vet. Steget från Man Must Dance till den nya festivalen var vare sig särskilt stort eller särskilt konstigt. Den här gången är vi eniga - det är dags att låta Krokstrandsfestivalen sova, på riktigt. Det kommer inte att arrangeras någon Krokstrandsfestival nästa år.

"Jag tvivlar starkt på att vi kommer se en Krokstrandsfestival igen inom de närmaste 15-20 åren, men troligen aldrig mer"
Joel Lind, producent Krokstrandsfestivalen

Beslutet fattades redan i januari månad, efter en konstruktiv diskussion i planeringsgruppen. Det saknas tid, stöd och resurser för att fortsätta efter 2012. Vi som arrangerar Krokstrandsfestivalen är alla unga människor och det händer mycket i våra liv, vilket förändrar förutsättningarna för att ideellt driva en festival.

Vi vill sluta medan vi har roligt och festivalen är som bäst. Visst kommer vi att sakna den, men det är också dags att gå vidare, göra nya saker - se vad som händer när energin som suttit uppbunden i festivalprojektet frigörs.

Det här är sista dansen. En rungande brakfest!
Vi har som alltid bokat in nya, spännande artister, men även några av våra mest älskade favoriter. Vi vill avsluta det här med dem. Och med er!

Av hela festivalhjärtat, Välkomna!

/Krokstrandsfestivalen

2011-08-10

Söndag 7:e augusti 2011

Idag lyssnade jag på ett radiokåseri. Det handlade om lycka. Kåsören talade om denna som hon tyckte, flyktiga känsla. Att den känns kort och intensivt, att lyckan är ens egen och aldrig helt och fullt kan delas av en annan människa. Att lycka också hör samman med melankoli och vemod, om man försöker krama den och hålla fast, så rinner den mellan fingrarna som smältande snö. Ett radiokåseri som gjorde mig både glad och sorgsen.

Då tänkte jag på festivalen. Nu är det precis en vecka sedan jag och alla andra funktionärer gick och städade undan efter festivalen. Rev tält och packade ihop. Under årets festival var jag glad. Under några stunder hade jag faktiskt den där flyktiga känslan - lycka! Även fast kåsören i P1 menar att man inte helt kan dela denna känsla, så tror jag vi är många som ändå kom ganska nära. När man står där på ett myllrande dansgolv och vart man än vänder sig ser man leende, dansande, lyckliga (?) människor. Alla är man där för musiken, och när man möter någons blick får man glädje och vänlighet tillbaka... Lyckan glimtade till när jag lyssnade till mina favoritartister, när jag tog ett svalkande fjord-dopp, när jag fick en kram av en fin människa eller när jag skrattade högt i goda vänners lag.

Men vemodet finns där också. Blandat med glädjen, mötena och stressen. Jag är uppvuxen i Krokstrand och har på ett eller annat sätt jobbat med krokstrandsfestivalen/Man Must Dance sedan jag var elva år. Där fanns skolkamrater, bästisar, dagmammor, grannar, människor jag älskade och människor jag var rädd för. Så varje sommar återser jag många av dem och återvänder till barndomens platser. Minnen bubblar upp; saknad, kärlek, gamla konflikter och nya insikter. Glädjen över att återse en kär vän blandat med vemodet över att vi inte ses oftare. Känslan av att träffa en glad och förfriskad gammal bekant på fest och sedan inse att den här vännen nästan alltid är förfriskad när ni ses, lite väl förfriskad. Livets dubbla bottnar.

Jag hoppas att man som festivalbesökare känner mest lycka och glädje, och minst sorg och vemod. Att man får lyssna, dansa, träffas och ha det bra. Men det är en allomfattande festival och den som kvällen innan dansat euforiskt kan ses gråta över gripande toner följande dag. Vandrar man längs vattnet kan man titt som tätt se någon som stillsamt smuttar på sin öl och stirrar ut över fjorden, någon som ser ut att tänka på livets problem och knutar. Det finns plats för stora känslor i lilla krokstrand.

Jag gillar att det är en liten festival med högt i tak som är öppen för alla. Att barn och gamla kan ha kul här, inte bara ungdomar. Det är skönt att slippa problem som en större festival har, tex Hultsfred för något är sedan, som redan innan festivalen börjat fått in flera anmälningar om våldtäkt, misshandel och alkoholförgiftning. Under festivalens (i olika ledning) sammanlagt 12 festivalsomrar har det på det hela taget hänt väldigt lite tråkigheter. Men visst händer det tråkigheter.

Under årets festival inträffade en mycket hemsk sak. Det försvann en ung man i närheten av en sjö i byn. Han var nära vän till några bybor. Själv har jag träffat honom några gånger, men inte lärt känna honom. En vecka efter försvinnandet hittade polisen hans kropp i sjön. Detta är otroligt sorgligt, och jag vet knappt vad jag ska skriva... Alla som hade honom nära har mitt djupaste deltagande. Alla kommer att göra vad vi kan för att stödja er i det tunga. Olyckor är en oundviklig del av livet, och det är svårt, mycket svårt att leva med. Man får göra vad man kan för att ta sig igenom sorgen och leva sitt liv. Och det är nog den svåraste uppgiften av alla.

Jag talar för hela festivalorganisationen när jag säger att ni finns i våra tankar och hjärtan. <3


Jag hoppas att festivalen trots detta kan fortsätta sprida kärlek, värme, möten, lycka och förhoppningsvis nytt liv.