Söndag 7:e augusti 2011

Idag lyssnade jag på ett radiokåseri. Det handlade om lycka. Kåsören talade om denna som hon tyckte, flyktiga känsla. Att den känns kort och intensivt, att lyckan är ens egen och aldrig helt och fullt kan delas av en annan människa. Att lycka också hör samman med melankoli och vemod, om man försöker krama den och hålla fast, så rinner den mellan fingrarna som smältande snö. Ett radiokåseri som gjorde mig både glad och sorgsen.

Då tänkte jag på festivalen. Nu är det precis en vecka sedan jag och alla andra funktionärer gick och städade undan efter festivalen. Rev tält och packade ihop. Under årets festival var jag glad. Under några stunder hade jag faktiskt den där flyktiga känslan - lycka! Även fast kåsören i P1 menar att man inte helt kan dela denna känsla, så tror jag vi är många som ändå kom ganska nära. När man står där på ett myllrande dansgolv och vart man än vänder sig ser man leende, dansande, lyckliga (?) människor. Alla är man där för musiken, och när man möter någons blick får man glädje och vänlighet tillbaka... Lyckan glimtade till när jag lyssnade till mina favoritartister, när jag tog ett svalkande fjord-dopp, när jag fick en kram av en fin människa eller när jag skrattade högt i goda vänners lag.

Men vemodet finns där också. Blandat med glädjen, mötena och stressen. Jag är uppvuxen i Krokstrand och har på ett eller annat sätt jobbat med krokstrandsfestivalen/Man Must Dance sedan jag var elva år. Där fanns skolkamrater, bästisar, dagmammor, grannar, människor jag älskade och människor jag var rädd för. Så varje sommar återser jag många av dem och återvänder till barndomens platser. Minnen bubblar upp; saknad, kärlek, gamla konflikter och nya insikter. Glädjen över att återse en kär vän blandat med vemodet över att vi inte ses oftare. Känslan av att träffa en glad och förfriskad gammal bekant på fest och sedan inse att den här vännen nästan alltid är förfriskad när ni ses, lite väl förfriskad. Livets dubbla bottnar.

Jag hoppas att man som festivalbesökare känner mest lycka och glädje, och minst sorg och vemod. Att man får lyssna, dansa, träffas och ha det bra. Men det är en allomfattande festival och den som kvällen innan dansat euforiskt kan ses gråta över gripande toner följande dag. Vandrar man längs vattnet kan man titt som tätt se någon som stillsamt smuttar på sin öl och stirrar ut över fjorden, någon som ser ut att tänka på livets problem och knutar. Det finns plats för stora känslor i lilla krokstrand.

Jag gillar att det är en liten festival med högt i tak som är öppen för alla. Att barn och gamla kan ha kul här, inte bara ungdomar. Det är skönt att slippa problem som en större festival har, tex Hultsfred för något är sedan, som redan innan festivalen börjat fått in flera anmälningar om våldtäkt, misshandel och alkoholförgiftning. Under festivalens (i olika ledning) sammanlagt 12 festivalsomrar har det på det hela taget hänt väldigt lite tråkigheter. Men visst händer det tråkigheter.

Under årets festival inträffade en mycket hemsk sak. Det försvann en ung man i närheten av en sjö i byn. Han var nära vän till några bybor. Själv har jag träffat honom några gånger, men inte lärt känna honom. En vecka efter försvinnandet hittade polisen hans kropp i sjön. Detta är otroligt sorgligt, och jag vet knappt vad jag ska skriva... Alla som hade honom nära har mitt djupaste deltagande. Alla kommer att göra vad vi kan för att stödja er i det tunga. Olyckor är en oundviklig del av livet, och det är svårt, mycket svårt att leva med. Man får göra vad man kan för att ta sig igenom sorgen och leva sitt liv. Och det är nog den svåraste uppgiften av alla.

Jag talar för hela festivalorganisationen när jag säger att ni finns i våra tankar och hjärtan. <3

Jag hoppas att festivalen trots detta kan fortsätta sprida kärlek, värme, möten, lycka och förhoppningsvis nytt liv.

Full fart mot festivalstarten!

Varmt äntligen. Varmt och mycket, mycket som ska göras hela tiden. Det flyter på i full fart mot uppstartskvällen när Dan Berglund ska äntra scenen. Infotältet är belamrat av skyltar, papper, snören, stort och smått. Räddningstjänsten har dundrat fram på grusvägarna och fyllt upp vattentankarna. Festivalproducenten sjunger. På Mellanbockens camping räfsas det undan gammalt gräs och görs plats åt tältare som ska anlända. Campingansvariga Miriam menar att känslan inför festivalen är på topp. Festivalproducenten suckar.
Det är hyfsat förvirrat när alla ska ha tag på alla och cirka femtio procent av mobiltelefonerna fungerar.
-Har du sett miljöansvarig?
-Hon var där borta för fem minuter sen.
-Har du sett transportansvarig?
- I en bil tror jag, för en kvart sen, på väg någonstans, men kanske tillbaka nu… någonstans.
Tur att ingen är särskilt långt bort från infotältet särskilt länge. Infotältet, den centralpunkt som inger en underbar känsla av kontroll i vimlet.

Festivalveckan är igång!

Årets högtrycksvecka i Krokstrand är definitivt igång nu. Det springs, rings, fixas och körs överallt i byn som börjar likna en kryllande myrstack. Det rör på sig överallt! Stämningen jobbas uppåt. Nu står det enorma cirkustältet på plats på kajen och väntar på att fyllas av musik och dansande fötter. Det finns ingen återvändo, festivalen är i antågande! Temperaturen stiger i organisationen och telefoner går varma. Det verkar ha smittat av sig i atmosfären. Igår sprack molnen upp och byn badade plötsligt i högsommarvarmt solsken. Det var länge sedan man hörde folk prata om att gå och bada, men nu vill man igen!
När solen gick ner på tisdagskvällen lade sig en förväntansfull stillhet över fjorden. Men i ett litet provisoriskt kontor var det fortfarande full aktivitet. En skrivare hade spottat ut viktiga papper hela dagen. Nu kunde man äntligen börja klippa, sortera, stoppa i mappar och pärmar. Producenten har fått musarm. Borta i infotältet smiddes planer på vart allt ska stå och hur allt ska organiseras så smidigt som möjligt. Stämningen kan bäst beskrivas som att ett elektrifierat lugn råder. Pepp, fjärilar i magen, nu börjar det kännas… ja men BRA. Det här kommer att bli så bra! Vi växlar upp!
Från restaurang Stenhoggarns uteservering hördes småprat och skratt från människor som med ens är här igen. Det blir fler och fler hela tiden. Små grupper som spankulerar på grusvägarna, dricker pilsner under parasollen, lägger till vid kajerna. För oss som varit i Krokstrand långa ödsliga vintrar känns detta alltid underligt. Vad gör folk här? Nu blir det ett jäkla liv. Sekunden efter kommer vi på att det är precis det vi vill.

Årets tuffaste vecka?

Det är smått hysteriskt i Krokstrand nu. På Joels rum (numera kontor) ringer telefonen konstant och om man sticker in näsan så får man en ilsken fräsning som hälsning. Han har varit i Göteborg en dag och det räcker för att hamna långt efter med allt som ska göras, svara på mail, ringa telefonsamtal, fixa körschema och styra upp allt annat som ska styras upp. Efter lite mat och en cykeltur är han sig själv igen och tar tag i nästa moment: Möte om artistboendet med Maja och Stina. Samtidigt ägnar jag dagen åt att dela ut festivalprogram i Strömstad, inhandla diverse praktiska prylar på Järnia, tvätta återvinningstunnorna för att sedan kunna måla dem, och försöka få ihop alla mailadresser och telefonnummer till den officiella kontaktlistan. Det tar aldrig slut nu, jobbet som måste göras den sista veckan. Det är nu man undrar varför man planerade in en massa heldagsaktiviteter i helgen. Hur tänkte jag där egentligen? Vi avverkar varsin att-göra-lista allihop, och för varje punkt vi kan bocka av så kommer det att alltid en ny. Det är tungt, och roligt, och om två veckor kommer vi flyta runt i varsin känsla av tomhet.

Det där som bara måste fungera

Som besökare på vilken festival som helst faller det sig ganska naturligt att fokus ligger på vad som händer på scenen, vilka människor man träffar, eller vilken mat som erbjuds. Det är det som gör festivalen, skapar stämningen och lämnar minnen efter sig. Men allt det där som sker i bakgrunden, funktioner som måste finnas för att allt ska flyta, det är sånt man lägger märke till först när det inte fungerar. Det är när det inte fungerar som den positiva upplevelsen solkas lite och festivalbesöket blir lite besvärligare än man hade räknat med. Som när bajamajorna plötsligt är överfulla, soptunnorna svämmar över, eller det inte går att få tag på dricksvatten efter att försäljarna stängt sina stånd på natten. Precis de funktionerna sitter jag och försöker pussla ihop. Det handlar om bland annat avfall, vatten och bajamajor (trots att jag är miljöansvarig och administratör för festivalen har jag obönhörligen börjat kallas för Bajshanna i den inre kretsen...livet är orättvist).

Sedan jag axlade detta ansvar har jag börjat se andra arrangemang på ett helt annat sätt. Jag kommer dit och tittar direkt efter hur de har löst återvinningshanteringen, vart de har placerat toaletterna osv. Innan jag började rodda med detta hade jag ingen aning om hur mycket logistik det handlar om och hur väl allt måste klaffa. Jag trodde att det handlade om att ringa några samtal och placera ut allt där det ska stå. Men alla delar är beroende av varandra och måste komma på plats i precis rätt tid för att klaffa med allt annat.

Ett exempel: Ett av våra ständiga problem i Krokstrand är att vi har vattenbrist. Det finns inget kommunalt vatten eller avlopp här, bara privata brunnar som redan är hårt ansträngda på sommaren. Alltså måste vi hyra in vattentankar i olika storlekar för att täcka upp behovet både till boendeanläggningar, matförsäljare och dricksvatten på det svettiga dansgolvet. Hur mycket vatten som kommer att krävas är helt beroende av vädret, och vart tankarna placeras påverkar förbrukningen. För att spara på det vatten som finns krävs genomtänkta informationsinsatser. Som det ser ut nu kommer vi i år att ha tankar motsvarande 15 kubik inhyrda. Dessa skall fyllas av räddningstjänsten som bara kan köra 10 kubik åt gången och tar saftigt betalt för varje körning. Utkörningar och påfyllningar måste alltså planeras med så få körningar från Strömstad som möjligt. För att vattnet ska vara färskt måste det köras ut så nära festivalens start som möjligt men samtidigt måste det finnas lite marginal eftersom eventuella utryckningar går före räddningstjänstens vattenleveranser. Samma sak gäller när tankarna måste fyllas på under festivalens gång. Vi kan aldrig vara säkra på när vattnet kommer eller hur många körningar vi måste betala för.

Detta är bara en av alla de delar i festivallogistiken som kräver mycket planering och eftertanke, men som faller sig helt självklar för festivalbesökarna. Eftersom jag inser precis hur mycket problem det kan ställa till med när det inte fungerar så sätter jag stort värde i att fixa detta. Jag överlåter gärna publikens uppmärksamhet åt bandbokarna:)

Affischturné i Tanums Kommun

Idag begav sig förläsningsgruppen ut för att affischera i kustsamhällena i Tanums kommun. Vi började i Tanumshede, fortsatte i Kville och kom småningom till Gerlesborg. Nästa helg arrangeras där Bottna Kulturfestival http://www.bottnafjorden.se/kulturfestival/ som verkar ha mycket gemensamt med Krokstrandsfestivalen.

Därefter fortsatte vi vår tur till Hamburgsund där vi käkade glass, begav oss sedan till Fjällbacka. När vi slutligen kom till Grebbestad var affischerna slut! Viktigt alltså att ha med sig mycket affischer när man ger sig ut, de tar slut, fortare än vad man kan ana.

Att sätta upp affischer är riktigt trevligt när solen skiner. Förena nytta med nöje och hör av dig till festivalen om du hjälpa oss att sätta upp affischer eller dela ut program.

Petter och Moa i föreläsningsgruppen

Solklart bästa bokningen!

Med stora doser tumhållande av både mig själv, resterande arrangörsskara, och förmodligen dig som gemene besökare, vill jag härmed passa på att förväntansfullt tillkännage en fullkomligt lysande bokning till Krokstrandsfestivalen 2011! Ambulerande runt hela Gatan & området och även Campingarna (och allt däremellan) hela festivalen 27-28-29-30 juli.

LÄNK

Missa inte det. Ses där!

Kaoskontroll

Om exakt sex veckor befinner jag mig mitt i det hetsiga, kaotiska och härligt surrande infotältet. Det går inte att förbereda så mycket, allt kommer ju hända då och där. I år har jag ensam ansvaret för informationsbiten medan någon annan kommer ta hand om biljettförsäljning och allt vad det innebär. Det känns underligt att mentalt förbereda sig på en till festival. Förra året blev det allt för många timmar på allt för lite sömn och mat. I år tror jag dock att jag kommer känna mig lugnare. Jag har ju vart med ett år, jag vet vad som väntar och kan också förbereda funktionärerna bättre vilket gör att jag inte måste vara där hela tiden. Vi kommer ha kontroll i kaoset och lösa alla möjliga omöjliga situationer.

Påminnelse: Förköp er biljett! Det underlättar verkligen om så många som möjligt förköper sin biljett. Köerna i infon blir kortare och snabbare, så ni vinner ju själva på det. Dessutom lottar vi ut en tangokurs till en av de 200 första som förköper biljett. (Glöm bara inte att kryssa i rutan att vi kan kontakta er, om ni vill vara med i tävlingen.) Mer info finns på www.krokstrandsfestivalen.se

Jag ser ju inte bara fram emot fesdtivalkaoset utan även själva festivalen! (Denna gång tänker jag minsann se hela Band of Joy's spelning!) I år kommer det nog bli en hel del positiva överraskningar tror jag. Det är mycket som jag vet kommer bli bra och verkligen ser framemot som tex Band Of Joy, Dan Berglund osv. Men det som är mest spännande, enligt mig, är alla dom jag aldrig sett live varav vissa jag knappt hört talas om. Något av det finaste med att gå på festival är väl ändå att man oftast får med sig något nytt också. Ett band eller en artist som du inte visste att du tyckte om, eller kanske inte ens kände till. I år är jag nyfiken på det mesta bl a White Trash Family, Bellaroush och General Knas.

Hej bloggen!

Idag är det måndagen den 13:e juni, sommaren har kommit till landet, jag har fått en jättekonstig solbränna i ansiktet och ikväll ska jag se Bob Hund på Liseberg.
Krokstrandsfestivalen närmar sig med dundrande fart! Alla programpunkterna är fyllda, vi har äntligen en krögare och tekniker, (vilken lättnad!) men mycket återstår tills vi kan se tillbaka på en avslutad och lyckad festival.

Det är tusen olika snören åt alla håll och många olika människor med olika kompetens som ska knytas ihop för ett sånt här spektakel ska kunna genomföras. Själv är jag uppvuxen med festivalen och har alltid vetat att det är mycket jobb, men fram tills dess att jag gick med i arrangörsgruppen, som har yttersta ansvaret för att festivalen genomförs, insåg jag inte till fullo hur mycket jobb det är. Jobbigt och underbart.

Men ni som är trogna läsare av denna blogg förstår nog att det är mycket att göra, eftersom det skrivits om det i många inlägg. Därför vill jag också passa på att säga hur tacksam jag är för att jag har haft den här festivalen i mitt liv, säga att det är roligt, närande, lärande och utmanande. Ska jag vara helt ärlig finns det gånger jag undrar vad fan jag håller på med, om jag kanske inte bara borde dra mig ur och lägga av. Men det beslutet har ännu inte kommit, och all glädje och energi jag får av festivalarbetet väger mycket tyngre än allt det andra. Jag hoppas att jag träffar många varma människor den där sista helgen i juli, och att jag som vanligt möter en massa problem, som vi tillsammans lyckas lösa.

Nåväl, nu ska jag strax kila till Liseberg. Jag har faktiskt aldrig sett någon konsert där, jag är lite skeptisk eftersom det är så stort, så långt bort. Men kanske är det lika fantastiskt som konserter brukar vara...

Ni som läser, skriv gärna frågor eller förslag, ni är viktigast för oss och vi vill skriva det ni vill läsa!

Glad sommar!

SFSA föreläser på krokstrandsfestivalen!

Nu är det klart att SFSA – Socialarbetare för social aktion, kommer att gästa

Krokstrandsfestivalen 2011. SFSA ä är ett nätverk av socialarbetare i Göteborg, såväl studerande som yrkesaktiva. De strävar efter att skapa mer kontakt mellan socialarbetare, klienter och brukare och för att genomföra en radikal förändring underifrån. De har under flera år organiserat samtal och deltagit i diverse aktiviter för att skapa förändring både på universitetet och på sina arbetsplatser.

SFSA kommer att plocka upp förra årets tråd om organisering och motstånd på arbetsplatser. De lovar en spännande föreläsning som kommer att vara relevant oavsätt var man jobbar. Det är alltså inte enbart för socialarbetare.

Kom på SFSA:s föreläsning på Lördag 30/7 16.30-17.30.

Väl mött önskar föreläsningsgruppen!

Läs gärna mer på http://socialaktion.wordpress.com/

eller kolla upp socialarbetarna på fejjan http://www.facebook.com/group.php?gid=10150106205475080

Festivalmöte i Krokstrand lördag 2/7

Arbetet med årets Krokstrandsfestival går nu in i en av sina sista faser. Mycket är färdigt, samtidigt som mycket återstår att göra.

Den 2 juli kl. 14.00 är det festivalmöte i Krokstrands Folkets hus.
Vi hoppas att så många som möjligt kan komma; både nyfikna, på något sätt inblandade och ansvariga! Det kommer att finnas mycket att prata om och med bara en dryg månad kvar måste vi se till att alla bitar faller på plats under detta möte. Planera in det här redan nu!

Sprid ordet!
Vi ser fram emot att träffa er. Snart är det festival igen!

Varma hälsningar,
Festivalgruppen

60 dagar till drabbning

Just precis nu, kl 22:00 är det exakt 60 dagar kvar tills första spelningen på Krokstrandsfestivalens uppstartskväll börjar! Dan Berglund kommer att vara den första som får bestiga scenen...OM vi har lyckats fixa tekniken tills dess. Just nu känns tekniken som en enorm knut att knyta upp med hjälp av alldeles för lite pengar. Men förr eller senare brukar även de hårdaste knutarna lösa sig, genom tur, skicklighet, kontakter eller helt enkelt tidens gång.

Tre av oss i festivalorganisationen har just nu arbetshelg i en lägenhet på femte våningen i Hammarby Sjöstad...långt, långt från Krokstrand. Här sitter vi i huvudstaden och planerar, ringer, mailar, sliter våra hår, funderar och knyter upp knutar. Idag har vi löst två stora problem som hängt över oss hela våren. Dels har vi äntligen hittat en ny krögare till festivalrestaurangen (maten och ölen är räddad!) och dels har vi lyckats sätta ihop en grupp som skall vara säkerhetsansvarig (utrymningsvägarna är räddade!). När vi lyckas med sånt här så får vi först glädjespatt och hoppar omkring som duracellkaniner, sen är vi allmänt utmattade resten av dagen endast av lättnaden i att äntligen kunna släppa taget. Vi vacklar omkring i en surrealistisk dimma ett tag tills vi snubblar över nästa problem. Tekniken ja, den förbannade tekniken måste ju också lösas. Men sen visar det sig att det faktiskt har blivit lördagkväll och att det är för sent att ringa runt till folk och att det dessutom finns ett par flaskor georgisk champagne i kylen.

Så över ett glas champagne sitter en producent, en ekonomiansvarig och en miljöansvarig och filosoferar över hur bra vi är. Pytteliten festival i utkanten av ingenting som har Sveriges bästa jämställdhet på scenerna, ett grymt miljöarbete och dessutom har börjat tillgänglighetsanpassa camping och toaletter.

Nu är det dags...

Och plötsligt var det maj! Nu är det inte långt kvar och info- arbetet ska börja på riktigt. Det är dock svårt att lägga upp arbetet eftersom det mesta, för min del, kommer att ske under själva festivalveckan. Så nu gäller det att förbereda det som går och mentalt förbereda sig på kaoset. Jag längtar med skräckblandad förtjusning.

Så vad gör jag just nu? Jo som vanligt är jag ganska sent ute men nu är det dags att hitta lite lösningar på tillgänglighetsbiten. Jag ska se över vad vi kan göra för att underlätta för våra funktionshindrade festivalbesökare. Det handlar alltså om camping och sanitet i första hand men jag skulle även vilja fixa ett podie till stora tältet. Lite idéer har jag på lager men nu ska det även genomföras, vilket är den svåra biten. Regionen har massor av riktlinjer och standarder. Jag läser och läser på jakt efter sätt dom kan hjälpa oss på. Jag återkommer när jag kommit längre.

Om någon har tips, tankar eller frågor så får man gärna kommentera eller skicka ett mail till sara@krokstrand.se.

Annars tycker jag att man ska lyssna på denna fantastiska låt och drömma sig bort till uppstartskvällen, det kommer att bli magiskt!

Livsviktiga funktionärer!

Nu ligger årets anmälningsformulär för funktionärer uppe på webben (under Info -> Funktionär). I formuläret kan man lämna önskemål om vad man vill jobba med och vilka dagar. För att få ihop kalaset måste vi vara många så sprid budet till alla du känner!

Att få ett festivalpass (värt 650kr) och kraftigt rabatterad lunch är bara en liten anledning till att anmäla sig. Att vara funktionär är inte bara kul, man får också möjlighet att uppleva festivalen ”inifrån” på ett sätt som aldrig blir möjligt för vanliga besökare. Oavsett vilka arbetsuppgifter man väljer att hjälpa till med så kommer man att träffa härliga människor som med lite tur kan bli nya goda vänner.

Aldrig träffar man så många människor som när man klämmer fast festivalarmband

Vissa funktionärer återkommer år efter år och har blivit självklara inslag i festivalen för oss som arrangerar kalaset. Men varje åt tillkommer det också många nya eldsjälar som får hjälp att komma in i arbetet av dem som varit med ett tag. Vi säger ofta att Krokstrandsfestivalen handlar om möten. När det gäller funktionärernas roll blir det uppenbart hur sant detta är. Möten uppstår mellan nya och gamla funktionärer, mellan funktionärer och arrangörer, och mellan funktionärer och besökare. Plötsligt finns där ett brett fält med människor som man en gång om året får möjlighet att möta i en helt unik miljö.

Väljer man att hjälpa till med tältresningen så kan man göra alla sina timmar innan festivalen ens har börjat.

Att vara funktionär innebär att man förväntas arbeta i snitt fyra timmar om dagen. Men jag skulle vilja påstå att de där fyra timmarna om dagen inte är någonting jämfört med möjligheten att få gå på funktionärsfesten på söndagen när allt är överstökat. Vi har haft många legendariska ”funkfester” då vi frossar i god mat och oftast ohälsosamt stora mängder vin. Som funktionär är festen ett fantastiskt sätt att få valuta för arbetet och knyta åt de nyfunna kontakterna!

Glada, slitna och solbrända arbetsmyror njuter av New Tango Orchestra på funkfesten 2008

Framöver kommer vi eventuellt att efterlysa folk till särskilda poster. Om du t.ex. känner någon som skulle vara sugen på att stå i rampljuset som konferencier, be dem höra av sig! Känner du någon som jobbat med ljus och ljud och som gärna hjälper till och jobbar med teknikerna under festivalen, säg till dem att de behövs!

Varje funktionär är obeskrivligt värdefull för oss! Utan er skulle Krokstrandsfestivalen bli kaos och pannkaka. Därför gör vi en liten glädjedans för varje funktionär som anmäler sig på hemsidan. Så gamla och nya funktionärer - ta tag i er själva, era vänner och bekanta och kom och gör alla tiders festival med oss!

Problemen och lösningarna

Att arrangera festival är oftast kul, men ibland ligger man vaken om nätterna och grubblar över hur sjutton vi ska lösa saker och ting. När det börjar blir huvudvärk av grubblet är det dags för krismöte. Precis ett sånt möte hade tre av oss i Krokstrand i söndags. Vi var en sorglig skara på morgonen. En med pollenallergi, en med trasigt hjärta och en med bakfylla efter sin 25-årsfest. Men vi släpade oss ut i trädgården och slog oss ner på gräsmattan med en kanna kaffe (och te till avvikaren). Och så började vi nysta i allas huvudvärk.

Vi har några stora problem just nu. Ett av de problem som vi drogs med förra året och trodde att vi hade löst för gott är att vi inte har någon säkerhetsansvarig. Ibland händer det att någon gammal eldsjäl lämnar skeppet för att starta ett nytt liv på annat håll och då är det inte alltid så lätt att hitta någon som vill ta dennes hedervärda plats. Ett annat problem är att vi inte har någon krögare till festivalrestaurangen. Bengt som har slitit i köket under elva festivaler är en av dem som har lämnat skeppet för att för en gångs skull få se festivalen från besökarnas sida. Det har han förtjänat efter alla år, men vem är bra nog att ersätta honom? Ett tredje problem är att det inte är klart vem som skall sköta tekniken på våra scener eller för den delen vilka som skall vara konferencierer.

Men det finns också ljusglimtar som väger upp problemen. Som när Maja och Stina mot alla odds ställer upp på att organisera artistboende. Eller när Alma säger att hon ställer upp på att fixa barntältet med några vänner. Eller när Moa och Louice kommer med idén att ordna en dokumentationsworkshop med skrivande och foto. Det är sånt som gör det värt problemen, som gör det skönt i solen en dag som inte börjar på topp. Det är sånt som funkar som huvudvärkstabletter för oss. Det är sådant som får vår producent att känna sig så lätt inombords att han rakar av sig sitt tre kilo tunga skägg och plötsligt blir en ny människa. Så om någon vill vara säkerhetsansvarig, känner en bra krögare eller har en briljant och billig teknikidé -skriv en kommentar:)

Joel rakar av sig problemen i vårsolen

Hej cyberrymden!

Hej bloggen, det var inte igår! Mellan livet och vårsolen är det inte lätt att finna eller ta tid åt bloggen, tråkigt nog. Jag tjatade så över att vi skulle dra igång den och nu är jag knappt aktiv. Men det ska det bli ändring på!

Det är verkligen kul att logga in på vår infomail, vilket är mitt ansvar. Bland allt skräp om viagra, bantningspiller och kontaktannonser så finns ett stort intresse för att komma och spela på eller uppleva krokstrandsfestivalen. Det värmer verkligen och jag är glad att det inte är min uppgift att tacka nej till alla entusiaster, man önskar ju att vi hade plats åt er alla. Men om någon är intresserad så finns det fortfarande ett par små luckor i programmet. Eller om man undrar något eller så. krokstrandsfestivalen@krokstrand.se, där sitter jag och svarar på frågor.

Jag vill ha er hjälp. Från början hade jag en sådan tydlig tanke om vad bloggen skulle fylla för syfte. Jag ville bjuda in er att se hur det går till när ett gäng unga människor plötsligt blir festivalarrangörer och allt vad det kan innebära. Men nu så är det så svårt att hitta på vad man ska skriva om. Vad vill ni veta? Är ni nyfikna på något? Tex hur strukturen ser ut, hur en bandbokning går till, hur det är att vara funktionär, varför gör vi det här? Önska teman och ställ frågor!

Ser fram emot att se detta enmannaband en sen kväll i juli, vilket jag kommer att få göra!

Konsertsuget

Som tidigare nämnt var jag på konsert med Kaizers Orchestra den 19:e mars.
(ursäkta språket) Så jävla bra var det! Som så ofta när man får se en efterlängtad artist.
Det påminde mig om allt som är bra med festival, varför jag älskar livemusik och varför jag åker på festival. Det är närvaron, stämningen, känslan - man får se fantastiska uttryck på scen, det är härlig atmosfär i publiken, och även fast man står och trängs bland en massa främlingar är alla glada och familjära med varann, man är ju där av samma anledning - musiken!

Jag gillar många sorters musik, och just den här aftonen var röjig och svettig. Vi dansade, hoppade och sjöng så att halsarna var torra och fötterna trötta efterföljande dag. Jag stod nästan längst fram, det var en tjej som var ännu mindre än jag framför mig, vid stålstaketet framför scenen. Jag stod med armen runt henne, greppande staketet och parerade stötarna från folkhavet så gott jag kunde. Många tycker att det är jobbigt att stå så långt fram, att gå på så vilda konserter. Men jag älskar det! Man träffar en massa människor, får dansa till härliga toner och strunta i allt annat för en stund. Jag gillar helt enkelt när det är svettigt och varmt, man vrålar sig hes och klappar händerna ömma!

Men jag har många olika festival- och konsertminnen, även stillsamma sådana. Ibland sitter man i en rökig pub där alla sjunger med och stampar takten på golvbräderna så dammet virvlar, ibland sitter man och långsamt insuper vacker, vacker musik som gör en öm i själen, och ibland dansar man tills morgonsolen tittar fram. Stunderna jag minns är många, underbara och bitterljuva. Som den gången jag dansade bort sorgen efter en pojkvän, eller kvällen jag upplevde ren lycka och då som jag träffade en ny bästa vän!

Minnena värderar jag som sällsynta och färgglada pärlor på mitt livshalsband. Men tyvärr börjar de suddas ut och blandas ihop. Jag är rätt ung, men många konserter och festivaler har det blivit, och att sortera dem är inte alltid lätt. Här följer i alla fall några av mina mest skinande pärlor:

1999 var jag för första (men absolut inte sista) gången på Roskildefestivalen, jag var en liten plutt till barnrumpa och hade ännu inte upptäckt jazzens storhet. Sista konserten vi såg på kvällen var ett band med afrikanska snubbar som spelade en blandning av hip-hop, västafrikansk traditionell musik och jazz. Jag var imponerad! Efteråt stannade jazzmusikerna kvar och jammade loss - jag var förtrollad. Jag stod med glittrande ögon som fastlimmad vid scenkanten och lyssnade, tills mamma drog mig tillbaka till tältet för sömn, hon var så trött och klockan var fyra på natten!

2004 (tror jag) såg jag Svenska Akademien första gången på Chalmers Kårhus. Stämningen i publiken var underbar! Alla log, dansade, skrattade. Ingen knuffades och inga sura miner. Alla sjöng med och det var fint, fint. Och Svenska Akademien är underbara. De är duktiga musiker som sprider ett positivt budskap om fred och rättvisa, och sjunger på bred skånska till baktakt.
General Knas från Svenska Akademien (han som är så snygg och har den mörka rösten) spelar på årets Krokstrandsfestival, för övrigt.

2005 var första gången som Nine Inch Nails kom till Sverige. Detta legendariska rockband. Vi var peppade! Det var på Hultsfredsfestivalens 20-års jubileeum. De spelade på den största scenen med utsikt över sjön och de småländska skogarna. Under konserten kom ösregnet och åskan, och endast de inbitna fansen stod kvar i vätan och sjöng med för full hals. Stämningen var underbar. Regnet ångade snabbt bort från våra varma kroppar. Sedan dess är även jag ett inbitet NIN-fan...

2006 spelade Maud Lindström på Krokstrandsfestivalens lilla scen. Den lilla i trä vid restaurangen. Hon är fantastisk. Det var på eftermiddagen och många satt och åt sin middag på uteserveringen, det var knökfullt. Hon beskrivs som Sveriges enda officiella kärlekskritiska bisexuella feministiska vissångerska. Sorlet la sig och middagsbesticken fick vila, antingen av beundran, gapflabb eller äckel. Hon bör upplevas.

Sist men inte minst såg jag Cypress Hill på Leeds Music Festival 2010. Det var stort. Leeds är stort, ca 100 000 besökare. Cypress Hill är kända, mycket kända. Det var grymt.

Självklart har jag många många mer underbara minnen, men detta skulle kunna bli världens längsta blogginlägg, och det vill jag undvika. Jag vill passa på att säga att varje gång jag sett Flamenco en Marca i Krokstrand har varit exeptionellt, de är något alldeles extra! Se dem i sommar!

Nu vill jag höra ditt finaste konsert/festivalminne! Kom igen, berätta! Det är alldeles för lite kommentarer på den här bloggen!

Kärlek!

Nya idéer gror och växer

Förra veckan låg bloggen lågt. Under "släppveckan" då vi avslöjade en ny bokning varje dag bräde vi av massor av krut och sedan behövde vi ladda om några dagar. Nu har vi ägnat några dagar åt att klura på vad man kan hitta på för skoj på bloggen och som vanligt finns det alltid någon som kläcker fantastiska idéer!

Eventuellt blir det ytterligare en släppvecka längre fram i vår. Men innan dess kommer vi att börja varva inläggen om festivalens framskridande med diverse tävlingar. Detta är bara en liten förvarning för er bloggläsare och festivalbesökare. Snart kommer ni att få gnugga geniknölarna, bläddra i fotoalbumen och leta fram de bästa minnena från gångna festivaler. Vi håller just nu på att klura på vilka priser ni ska kunna vinna. Jag ger inga löften än, men ni kommer garanterat inte bli besvikna!

Håll ögonen på bloggen de närmaste veckorna så ni inte missar chansen att ta hem segern:)

Dan Berglund

Senast jag såg Dan Berglund var på den 30:e oktober 2010 på Café Dubbelgöken i Göteborg. Mycket stillsamt satt han ensam på scen med sin gitarr i handen och med sin djupa stämma avlossade han sina otroligt poetiska, vackra, politiska och roliga texter. Vi klappade tills händerna blev röda och svullna och alla inbitna fans sjöng med i varenda text. Dan Berglund är mycket populär, speciellt i Göteborg och har varit aktiv sedan 1974 då han debuterade med en spelning för strejkande hamnarbetare i staden.


Nu har han blivit något av en ikon inom svensk visa. Nu kommer han alltså till Krokstrandsfestivalen 2011, och vi är stolta att ha honom hos oss. Även om du inte direkt gillar visa, som jag själv, så tycker jag ändå du ska ge Dan Berglund en chans, om inte annat för en härlig liveupplevelse.

Foto och skrivarworkshop

Festivalens glödande dagar och nätter är fulla av bilder och ord. Kanske fångar du ögonblicken med kamera. Kanske fångar du dem med papper och penna. Kanske hör du början till en dikt födas inom dig när du svävar tyngdlös i fjordens vatten.

Kom på en workshop där allt kretsar kring foto och skrivande! Vi inleder med föreläsning och samtal om hur man kan lyckas med att ta bra bilder. Du får enkla tips på hur du kan tänka när du fotograferar för att lyckas med resultatet.

Vi fortsätter sedan med skrivarworkshop. Vi kommer att leka med ord tillsammans i korta skrivövningar. Fokus ligger på att inspireras av varandra och sätta sprätt på lusten att uttrycka sig i ord.

Du kan antingen vara med på någon av workshopens delmoment eller hela. Inga förkunskaper krävs.

Workshopen hålls av Louise och Moa som har gått kurser i foto och skrivande på olika folkhögskolor.

Vindkraften lyfts fram i föreläsning

Miljön är en av Krokstrandsfestivalens hjärtefrågor. I år lägger vi därför in en spännande föreläsning om vindkraft. För var dag som går blir det allt mer bråttom att ställa om samhället mot förnyelsebara energikällor. Vindkraften är helt fri från utsläpp av växthusgaser, ger inte upphov till något radioaktivt avfall och använder en resurs som är gratis och outsinlig för att framställa el. Trots detta växer motståndet mot vindkraften lika snabbt som behovet av den ökar. Fler och fler kommuner säger blankt nej till alla former av vindkraftsetablering på grund av invånarnas organiserade motståndsarbete.

Vad var det som gick så fel? Svaret på den frågan ligger i ett stort antal myter om vindkraft som snabbt har spridits över Sverige. Under den här föreläsningen reder vi ut begreppen och vänder världen rätt igen. Vi förkovrar oss i bland annat buller, subventioner, politik, rädsla och grannfejder. Föreläsningen hålls av festivalens miljöansvarige som är utbildad miljövetare och vindkraftsprojektör och som även driver bloggen Hannas Vindkraft. Besök bloggen här: http://hannasvindkraft.blogspot.com

Kurs i Västafrikans dans!

Återigen kommer vi att erbjuda kurser i Västrafrikansk dans på Krokstrandsfestivalen!
"Blå Björk med vänner" har varit hos oss förr med mycket uppskattade kurser.

Det är dansterapeuten Christina J Gabrielsson som leder dansen ackompanjerad av djembe-trummor på plats. Det är härligt att höra trummorna och tjo och tjimm på håll när kursen pågår, oftast på morgonen efter en lång festivalnatt. Kommer man närmre ser man glada, svettiga människor, som stampar rytmiskt och klappar i takt med tummorna. Det är frigörande och energiskt. Man lär sig grunder i afrikansk dans och kommunicera med gruppen/kroppen.

Kursen brukar bli fullbokad. Se hemsidan när festivalen närmar sig om tider, priser och bokningar. För mer info om dansen, kolla Blå Björks hemsida; www.blabjork.se

Tjoho!

Christina Kjellson och visorna

Första gången jag var på en spelning med Christina Kjellsson var en fantastisk upplevelse! Denna vardagliga kvinna i en urtvättad t-shirt och med bred dialekt passade först inte alls in på scenen, men inte ens halvvägs igenom den första visan ägde hon den. Under spelningen fick publiken uppleva ett brett spektrum av känslor, från hysteriskt skratt till djupaste fundersamhet och ren kärlek till denna kloka människa. Efter den sista visan gick inte någon oberörd därifrån.

Christina är en riktig ordkonstnär och hon har förmåga att ta publiken i handen och leda den precis dit hon vill ha den. Hon slänger sig mellan otvunget mellansnack som man bara vill ha mer av och vistexter som rör sig mellan hysterisk ironi och djupaste allvar. Men ännu mer unikt måste ändå vara hur hon använder en mängd olika grepp för att få publiken att känna sig som en enhet som rör sig i precis samma riktning.

Kjellsson är välkänd inom den svenska visvärlden genom sin insats som lärare och föreläsare på Vislinjen i Kungälv och Visskolan i Västervik, där hon hjälpt ett antal årskullar att finslipa sin formuleringskonst. 2008 gav hon ut boken ”Rim Och Reson - Om att skriva vistexter” och dessutom är hon återkommande kåsör i P4.

Vi har under flera års tid drömt om att ha Christina Kjellsson som konferencier på Krokstrandsfestivalen, men än så länge får vi nöja oss med att erbjuda en fantastisk och oemotståndlig spelning! Jag tänker inte missa den:)

Old Kerry McKee

Old Kerry McKee har en fot på varje ben och en hand på varje arm och en mun på sitt enda huvud. Det blir alltså 5 man. Och det hörs! Jag såg honom harva loss i ett litet hörn på en liten scen i ett litet men välfyllt café någongång i höstas, och det glömmer jag inte i första taget. Jag är dålig på att florera med beskrivande adjektiv bortom "Schysst!" och någon form av motsats, så jag säger att denne Joakims intensiva amerkansklåtande urbluesiga folkskrammel med energiskt gitarrspel, skränig sång och munspel, och taktfasta percussions, allt i ett ofta rasande tempo, väl kvalar in till det förstnämnda. Och det med råge!

Smakprova honom på MySpace: http://www.myspace.com/oldkerrymckee

Tobias Erehed

Från och med idag och en vecka framåt kommer det en ny akt per dag. Så här är dagens artist som kommer att spela på Lilla Scenen:

Tobias Erehed kommer att bjuda på långa texter om allt mellan himmel och jord (bokstavligt talat), präglat av norrlänskt lågmäld humor med en stor portion självdistans. Han kan det här med ord och är alltid lika trevlig att lyssna på varesig det gäller musik, poesi eller stand-up. Det är något särskilt med hans utstrålning, man hoppas liksom på att hitta honom i sitt kök med en kall öl någongång...

Tralla med!

Rapport från föreläsningsgruppen

Hej!

Våren är här och föresläsningsgruppen är igång. Vi har opererat i det tysta och byggt på ett program utifrån temat ”förändring”, förra året var temat ”överlevnad”, vi siktar alltså framåt . Klart är att de kommer att hållas en föreläsning om vindkraft, en photoworkshop, en workshop i de förtrycktas teater, en skrivarverkstad och en dansworkshop. Vi kommer inom kort att ha färdigt ett fullspäckat program för alla tre dagar! Det viskas om föreläsningar om jordskepp, socionomer för social aktion och västsaharas kamp för självständighet men vi är mitt i inne bokningsprocessen.

Förra året hade vi ett vackert tält där vi höll flera föreläsningar, i år kommer alla föreläsningar hållas på Ingaras vandrarhem där vi har bättre utrymme. Föreläsningsgruppen består i år av fyra personer; Moa Lind, Petter Westerström, Evelina Dahlstrand och Joel Hansson. Förra året var vi bara två, gruppen har alltså utökats med två nya personer vilket kommer ge ett spännade program. Vi längtar redan att möta er på 2011 års föreläsningar och workshops.

Föreläsningsgruppen

Livet är ett pussel...

Festivalen likaså...

Ja, som förra inlägget behandlar har vi nyss haft årsmöte. Det är alltid kul när man träffas allihop för ideérna bara sprutar fram. Man kommer på en massa saker som ska ändras, förbättras, kan göras, vore roligt och så vidare. Man får input av andra och inspiration, helt nya infallsvinklar.

Sen får man vara lite tråkig och lägga band på sig själv. Fråga sig själv; vad är egentligen praktiskt möjligt att genomföra? Hur mycket tid och pengar kommer jag/vi ha att lägga på just den här förbättringen? Jag kanske inte hinner till detta årets festival, men nästa... Funderingarna susar fram och tillbaka i skallen.

Det är ett stort pussel att arrangera en festival! Ibland underbart roligt, peppande, inspirerande med spänd förväntan; ibland tufft, oroligt, stressigt och alldeles för mycket. Jag har börjat nosa på möjligheter till sponsring och kontaktat några eventuella samarbetspartners, men jag vill inte avslöja något innan det är säkert. Allt har sin tid. På mötet pratade vi också lite fram och tillbaka om tillgängligheten på festivalen. Intressant, kul och... lite jobbigt. Tjusningen med Krokstrands sköna natur är också dess gissel. Det är landsbygd, med en tämligen kuperad och vildvuxen festivalcamping, grusplan, grusvägar och stenbrott, i princip bara tältboende och bajamajor. Inte ultimat om man tex. sitter i rullstol.

Men förra året hade vi en rullstolsburen besökare! Heja hen!




(Teckning av anonym festivalbesökare sommaren 2008)


Så, då återstår för oss att angripa problemet, ta små babysteg år för år, så att vi blir bättre, tillgängligare och smartare.

Sist men inte minst vill jag tipsa alla konsertsugna om att Kaizers Orchestra spelar på Brewhouse i Göteborg imorgon, lördag 19:e mars. De har förvisso aldrig spelat i Krokstrand, men de har stått högt på vår önskelista över band vi vill boka. De spelar vad de kallar Gypsy-punk och sjunger på på härlig norsk Bergensdialekt! Tyvärr är de berömda, upptagna och dyra att boka. Men vår finfina bokare lyckades ju få hit tex. Laleh förra året och Kebenekaise för 2011, jag föstår inte hur han bär sig åt! Så duktig!

Här; musikvideo!

Årsmöte

Lite kort om gårdagens årsmöte: Jag tror att det var det kortaste mötet vi någonsin haft (vilket oftast är ett gott tecken). Vi valde styrelse och gick igenom stadga, smidigt och smärtfritt. Det var roligt att se två av våra föreningsmedlemmar som inte tillhör arrangörsgruppen. Det blev inte fler än så, antagligen eftersom mötet hölls i Göteborg och de flesta bor i Krokstrand. Detta följdes av ett vanligt gruppmöte. Förra året hade vi väldigt många långa möten där vi i helgrupp ältade vartenda beslut. Det var såklart trevligt att se alla och äta soppa ihop, men det var inte effektivt. Nu arbetar vi i mindre grupper och har möten där vi stämmer av hur det går för alla. Dessutom är vi mycket mer spridda i år så det är svårt att samlas.

Så hur var det med lägesrapporten? Jo det verkar gå bra för oss. Vi är på väg i land och ingen har panik. Många akter är färdigbokade och resten inte långt ifrån. Linn har ekonomin under kontroll. Hanna jobbar på med miljöarbetet. Jag och Tove har en plan för informationen och tillgänglighetsanpassningen. Johan har gjort en grym hemsida och affischer osv är på g. Ja, det börjar falla på plats helt enkelt!

Snart kommer mer info om fler färdiga artister så håll utkik!

Några av mina trötta, allvarliga men alltid lika fantastiska och snygga medarbetare:

Tove, Linn och Joel.

Karl-Anton, Hanna och Tove.

Joel, Miriam med bakverk och Petter.

Papper, fika och en fundersam producent.

"ceci n'est pas un banane"

Dagordningen, pimpad av Tove.