Årets tuffaste vecka?

Det är smått hysteriskt i Krokstrand nu. På Joels rum (numera kontor) ringer telefonen konstant och om man sticker in näsan så får man en ilsken fräsning som hälsning. Han har varit i Göteborg en dag och det räcker för att hamna långt efter med allt som ska göras, svara på mail, ringa telefonsamtal, fixa körschema och styra upp allt annat som ska styras upp. Efter lite mat och en cykeltur är han sig själv igen och tar tag i nästa moment: Möte om artistboendet med Maja och Stina. Samtidigt ägnar jag dagen åt att dela ut festivalprogram i Strömstad, inhandla diverse praktiska prylar på Järnia, tvätta återvinningstunnorna för att sedan kunna måla dem, och försöka få ihop alla mailadresser och telefonnummer till den officiella kontaktlistan. Det tar aldrig slut nu, jobbet som måste göras den sista veckan. Det är nu man undrar varför man planerade in en massa heldagsaktiviteter i helgen. Hur tänkte jag där egentligen? Vi avverkar varsin att-göra-lista allihop, och för varje punkt vi kan bocka av så kommer det att alltid en ny. Det är tungt, och roligt, och om två veckor kommer vi flyta runt i varsin känsla av tomhet.